Ärligt talat

Den psykiska ohälsan bland ungdomar är högre nu än vad den någonsin varit sedan Folkhälsomyndigheten startade sina mätningar på 80-talet. Det saknas i stor utsträckning förebyggande och behandlande åtgärder. Det saknas en motpol till prestationssamhället.

Dans, kravlös och i grupp, är en hälsoekonomiskt effektiv insats som kan utgöra den där motpolen - och kompletera elevhälsan. Genom att stärka skyddsfaktorer för hälsa; såsom fysisk aktivitet och social samvaro, läggs fokus på det som är friskt, individens resurser. Negativa tankar, ältande, byts ut mot närvarande upplevelse av rörelse en stund. Musik, dans, gemenskap, puls och energi kan bryta destruktiva mönster och ge den frizon från stress som behövs för att få tillgång till känslan av självtillit. Den självtillit som behövs för att stärka psykisk hälsa. Som behövs för att färglägga livet.

För varje individuell berättelse jag får höra förstår jag att vi är på rätt spår. För varje deltagare som hittat andrum, fått nya vänner och brutit hemmasittande; för varje instruktör som kontaktar mig för att säga att de har världens bästa jobb; för varje skolsköterska som tackar för avlastning; för varje alvedon som inte behöver tas; för varje resa jag får följa -  förstår jag att det här fungerar på riktigt. 
Ärligt talat är jag överväldigad av hur den här enkla insatsen kan utgöra en så viktig del i utmaningen som finns i arbetet med ungdomshälsa. Det finns ett enormt behov av rörelseglädje, kravlöshet och social tillhörighet. Enormt. Nu jobbar vi vidare.

Anna Duberg